Äntligen ett familjepolitiskt förslag som ser barns behov 1


Den här artikeln publicerades ursprungligen i Haros medlemstidning nr 3 2016.

Det har varit politiskt mörkt på den svenska familjepolitiska fronten sedan s-mp-regeringen avskaffade vårdnadsbidraget i början av året. Vårdnadsbidraget var förvisso blekt, men ändå ett erkännande från statsmakterna att hemomsorg är en giltig form av barnomsorg. Särskilt tråkigt var att såväl Centerpartiet som dåvarande Folkpartiet röstade för avskaffandet.

Nu har dock Kristdemokraterna presenterat ett nytt familjepolitiskt förslag som ger stöd för hemomsorg. Partiledaren Ebba Busch Thor samt Emma Henriksson och Aron Modig presenterade det nya förslaget i Expressen den 3/10 under rubriken “Låt närstående ta ut föräldrapenning”. Under punkt 2 kan vi läsa att Kd vill utöka barnomsorgspengen, som funnits sedan 2009, till att även gälla omsorg av egna barn i hemmet – hemomsorg. Ersättningen ska vara 6000 kr per månad och barn, före skatt och gälla barn 1-3 år. Genom sin utgångspunkt i barnomsorgspengen gäller detta rimligtvis nationellt och inte bara i vissa kommuner som vårdnadsbidraget. Förslaget har flera likheter med det framgångsrika finska hemvårdsstödet.

Begreppet vårdnadsbidrag försvinner alltså ur debatten och istället får vi tala om barnomsorgspeng för hemomsorg.

I övrigt föreslår Kd att all form av kvotering tas bort i föräldraförsäkringen, inte bara mellan makar och sambos utan även till närstående. Man ska alltså kunna ge föräldradagar till exempelvis morfar, bonusmamma, farmor eller bonuspappa. Dessutom ska föräldrapenningsdagarna kunna tas ut som dubbeldagar utan begränsning – idag är gränsen 30 dagar. Vidare ska SGI kunna skyddas i tre år och även rätten till ledighet utökas till tre år. Slutligen förstärks jämställdheten genom att pensionsrätten för barnår utökas från ett år till fem år samt att premiepensionen automatiskt delas lika mellan gifta föräldrar med gemensamma barn och att den nuvarande beskattningen vid överföring av premiepensionsrätt tas bort.

Kristdemokraterna ska ha en eloge för förslaget, och i Haro kan vi bocka av ett parti som nu har ett anständigt förslag med grund i barns behov. Vi kan förvänta oss att Sverigedemokraterna och kanske Moderaterna stöder förslaget. Om Centerpartiet kan vinnas för förslaget så går det sannolikt igenom i riksdagen. Men då återstår fortfarande fyra partier som rimligtvis också bör ha en politik som stödjer barns behov.

Barns behov är ju inte något politiskt ideologiskt utan högst reellt och verkligt. Att ha ideologi som skäl att inte stödja hemomsorg – det är enfald och okunskap. Alla partier borde ha kunskap om barns behov och sedan komma med sina olika politiska lösningar på detta – lösningar som på ena eller andra sättet möjliggör hemomsorg som ett alternativ bland flera för de föräldrar som väljer detta.

Visst är jämställdheten viktig, men barns behov är viktigare. Det är innebörden i barnkonventionen – att barns behov är viktigare än vuxnas.

Valrörelsen har börjat. Haro måste fråga övriga partier hur de kan toppa Kd:s förslag. Helst vill vi kunna välja mellan åtta olika förslag från alla åtta riksdagspartierna där stöd för hemomsorg ingår som ett giltigt alternativ i samtliga.


Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

One thought on “Äntligen ett familjepolitiskt förslag som ser barns behov

  • Lena Johansson

    Jag blir så glad när jag läser att det åtminstone finns ett parti som är värt att rösta på! All heder åt jämställdhet, men det har gått på tok för långt när man diskrimineras och nedvärderas (som ju är det minsta man kan säga), för att man vill prioritera tiden med sin familj framför att tjäna pengar. Ofta liknas man i Sverige vid en inkompetent parasit som lever på sin man om man är hemmamamma. Det krävs idag mycket mod och ork för att våga bemöta den ständiga kritiken kring ett egentligen så naturligt livsval. För i vilken kultur är det naturligt att gå ifrån sitt lilla, skrikande och gråtande barn för att själv förverkliga sin karriär? Särskilt om man med lite ansträngning klarar att leva på en lön.